Idag är det min födelsedag. När den första glädjen av frukost på sängen, levande ljus, kaffe och presenter väl hade lagt sig kom också den välkända tanken: attans.
Här firar jag min oundvikliga (för jag är inte Michael Jackson) väg mot döden och presenterna fungerar som plåster på såren ett litet tag. Speciellt mina presenter det här året måste jag säga! Men ändå. Jag är på fel sida av 25. Om få år kommer min tillvaro att invaderas av upsvullen rumpa, små monster till barn och rynkor. Jag går längre och längre iväg från de lyckliga dagarna med lego till en tillvaro fylld med krämpor, dålig lukt och trötta fredagar med Vild med Dans.
Men, som min kollega påpekade, jag är också på rätt sida av 30 än så länge. Och som min kära pojkvän sa, jag närmar mig ju legot också. Finns det andra anledningar till att skaffa små monster? Dessutom fick jag ett Wii spel så jag går +/- 0 på vuxenpoäng just idag. Det är inte så illa trots allt, och kanske till och med nåt värt att fira.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, sa han det? Det kan ju nästan tolkas som en hint ;)
Joo men jag tolkade det mer som ett uttryck för den klassiska fördomen att alla kvinnor vill ha barn nån gång i sitt liv. Och det var nog point of no return han menade, så jag har några år på mig.
Skicka en kommentar